Per Erik Wahlund, 1923–2009

Foto: Inga Larsson

Per Erik Wahlund var född den 24 juli 1923 i Stockholm. Under mer än sextio år var han verksam som författare, översättare, litteratur- och teaterkritiker, förlagsman och teaterregissör. Hans signatur var P.E.W.

Fadern, som var kammarrättsråd, dog tidigt och sonen uppfostrades av modern. Wahlund har berättat att då han ofta fick vara ensam lärde han sig läsa i fyraårsåldern. Barnböcker erbjöds inte, så det fick bli illustrerade utgåvor av bland annat Strindberg och Dante. Redan som 15-årig gymnasist debuterade Per Erik Wahlund med berättelsen Kurs på Jamaica: en skolpojkes historia. Efter studentexamen 1941 läste han nordiska språk vid Uppsala universitet, där han avlade fil.kand.-examen 1945. Under studieåren 1944–1948 arbetade han som kritiker i Upsala Nya Tidning. Efter en period som medarbetare i Expressen var han åren 1950–1969 och 1971–1980 litteratur- och teaterrecensent i Svenska Dagbladet – teaterkritiken från åren finns samlad i fyra urvalsvolymer. Wahlund hade också ledande funktioner inom förlagsvärlden. Efter en kort period som chef för Lindblads bokförlag i Uppsala arbetade han som litterär rådgivare på Natur och Kultur. Vid sidan av sin rådgivande funktion medverkade han även vid en rad nyutgivningar, däribland En gammal svensk kokbok från år 1650 och Emanuel Swedenborgs Drömboken. Hit hör även Osed och ordsed: det är 1234 oemotsägliga ordspråk och kärnfulla talesätt, hämtade ur sal. hr Christopher L. Grubbs Penu proverbiale och här ånyo återgivna med förklaringar, kommentarer samt andra gagneliga bihang, som alltjämt har sin givna plats i bibliotekens referenssamlingar.

Efter sin brådmogna prosadebut vände sig Per Erik Wahlund till poesin. Under 1940-talet publicerade han en rad diktsamlingar, av vilka Luftspegling (1952) blev den mest framgångsrika. Det egna författarskapet kom under 1960-talet och framåt att övergå till essäistiken, vars form Wahlund utvecklade med stor skicklighet. Den tidiga essäsamlingen Bordssamtal, med omslagsteckningen av den ensamme fiskaren i båten, kom att bilda mönster för en rad efterföljare med klassiska ämnen såsom resan till fjärran länder (bildnings- och äventyrsresan) och äventyret i vardagen. Vidare skrev han betraktelser över kulinariska ämnen. Essäns förbindliga tilltal märks i titlar som Vägmöten, Vederkvickelser, Självstudier, Frändskaper, Familjebok, Förbindelser. Det Wahlundska idiomet kännetecknas av en i det närmaste fotografisk detaljskärpa och en blixtrande klar språkkänsla.

I Per Erik Wahlunds stora verk återfinns översättningar från framför allt tyska och engelska inom alla genrer – poesi, prosa, dramatik, essäistik. Debuten skedde 1949 med två romaner av mycket skilda slag: Arthur Schnitzlers Spel i gryningen och Truman Capotes Andra röster, andra rum. Särskilt intresse kom Wahlund att ägna åt den japanska lyriken och han kan betraktas som den store introduktören av den i Sverige genom antologier som Körsbärsträdet, Bambuflöjten, Japansk poesi och Sången från Ogura. Den sistnämnda volymen utkom 1988 och är översatt direkt från japanska i samarbete med Sōhō Matsushita. Tidigare hade Wahlunds tolkningar, liksom Erik Blombergs av kinesisk poesi, utgått från engelska och tyska förlagor. Inom prosan är Wahlund främst känd för sitt oerhört samvetsgranna arbete med klassiker som Jonathan Swift, Daniel Defoe och Herman Melville.

Wahlund översatte även samtida tyskspråkiga författare som Heinrich Böll – vilken han dock tröttnade på, då han ansåg att den blivande Nobelpristagaren var en dålig stilist – och Marlen Haushofer. Hans många teateröversättningar omfattar dramatiker från skilda epoker och språk: Georg Büchner, Hugo von Hofmannsthal, Arthur Schnitzler, Bertolt Brecht, John Gay, Oscar Wilde, Ludvig Holberg, Yukio Mishima med flera. Särskild vikt lade Wahlund själv vid Büchner och Brecht. Den senare värderade han trots att han som konservativ inte delade dennes åsikter. Om sitt sätt att arbeta med dramatiken berättar Wahlund livfullt i essän ”Översättaren som skådespelare”:

Först går jag så att säga runt pjäsen några varv, läser och läser om, avlyssnar personernas egenheter och röstlägen – ofta med långa mellanskov mellan varven. Sedan, när uppladdningen är gjord och leveransdagen närmar sig, sätter jag papper i den gamla skrivmaskin jag för fyrtio år sedan fick i konfirmationsgåva av min förutseende mormor, och därefter brakar det med Strindbergs formulering löst. Arbetet måste ske i enrum – inte därför att omgivningen stör mig utan därför att jag i hög grad stör omgivningen, eftersom jag under det dramatiska förloppet utstöter svordomar, framkvider kärleksförklaringar, råskäller, ironiserar, fnittrar, gapskrattar, snörvlar och snyftar.

På några dagar, maximalt en vecka för ett skådespel av genomsnittligt omfång, brukar översättningen vara klar, och då är jag i regel också själv färdig för en kortare semester i lugn miljö. Det är märkvärdigt, men det blir aldrig rutin att översätta för teatern.

Parallellt med översättningar och eget författarskap fortsatte Wahlund sina akademiska studier och avlade fil.lic.-examen i litteraturvetenskap 1965. På 1960-talet gjorde han regigästspel vid Uppsala stadsteater och vid Svenska teatern i Helsingfors. En kort tid var han även chef för Radioteatern (1969).

I Översättarens fröjder och bekymmer beskriver Per Erik Wahlund språkarbetet som en kritisk gärning, som förutsätter såväl precision och exakthet som lyhörd förmåga att se och fånga nyanser. 

Wahlund har översatt flera Nobelpristagare till svenska: Yasunari Kawabata, Kenzaburo Ōe, Heinrich Böll och Günter Grass. År 1971 utnämndes han till hedersdoktor vid Uppsala universitet. Därutöver har han erhållit Elsa Thulin-priset, Gustaf Frödings stipendium, Lotten von Kræmers pris, Samfundet De Nios vinterpris och Letterstedtska översättarpriset samt Svenska Akademiens kungliga pris. Han gick bort den 30 januari 2009 i Uppsala.