Lily Vallquist, 1897–1986
Lily Anita Vallquist föddes i Åmål den 26 augusti 1897 som dotter till Artur Söderberg, dispensärläkare och läkare vid Halmstad-Nässjö järnvägar, och dennes hustru Anita, född Unger. Lily Söderberg växte upp i Halmstad. I familjen fanns också den två år äldre brodern Alarik. År 1917, vid 19 års ålder, gifte hon sig med överstelöjtnant Gunnar Vallquist. I äktenskapet föddes döttrarna Gunnel och Anne-Marie, sedermera Edéus, som båda kom att bli framstående översättare. Efter att maken avlidit flyttade modern, ännu endast 41 år, till Stockholm för att bosätta sig hos dottern Gunnel, som då hade skiljt sig. I Stockholm arbetade Lily Vallquist som sekreterare på ett advokatkontor. Trots att hon var ensamstående kunde hon erbjuda dottern Gunnel att studera på heltid.
Några år efter flytten, 1950, debuterade Lily Vallquist som översättare med den franska 1600-talsförfattaren de Fontenelles Samtal mellan döda, översatt tillsammans med Bibliofila klubbens grundare Lisa Matthias och utgiven på dess förlag. Möjligen var det dottern Gunnel som förmedlat kontakten; hon hade haft kontakt med Matthias då hon översatt Balzacs Louis Lambert (1949). Modern inledde ett mer långvarigt samarbete med Bibliofila klubben: 1950−1954 översatte hon nio titlar för förlaget, som var utformat som en subskriptionstjänst och främst var inriktat på att ge ut fransk och tysk samtida litteratur i påkostade utgåvor. Förlaget var emellertid ekonomiskt pressat och gick med tiden i konkurs.
Totalt översatte Lily Vallquist ett femtiotal titlar. Utöver Bibliofila klubben arbetade hon främst för Wahlström & Widstrand, ibland för Bonniers, Tiden och Rabén & Sjögren. Hennes huvudsakliga källspråk var franska men hon översatte även från engelska, tyska och norska. Språkkunskaperna hade Vallquist tillägnat sig i skolan och fördjupat på egen hand genom att läsa litteratur på originalspråk. Bland de mest namnkunniga författarna i hennes verklista finns Françoise Sagan, Simone de Beauvoir, Franz Kafka, William Thackeray, François Mauriac, Honoré de Balzac och Alfred de Musset. I likhet med sina döttrar översatte Vallquist även religiöst inriktad litteratur, som Leva Guds idag av Roger av Taizé som utkom på Diakonistyrelsen 1965.
Lily Vallquists mest kända titel är Ett moln på min himmel, numera känd som Bonjour tristesse, utgiven av Wahlstrand & Widstrand 1955, skriven av den nittonåriga Françoise Sagan och med omkring 300 000 sålda exemplar i Frankrike en ”liten sexualsuccé”, enligt en skribent i Aftonbladet (30/1 1955). I Sverige har verket sedan förstautgåvan utgivits i en stadig ström av nytryck, alltjämt i Lily Vallquists översättning, vilket förstås är anmärkningsvärt med tanke på att verket åtminstone till del kan beskrivas som en bok av unga för unga.
I ett brev till Carl Björkman (16/12 1954) skriver Vallquist angående Cecil Roberts Strövtåg i Rom: ”Språket har jag förenklat ganska mycket, men jag tror inte försvenskat”. Några nedslag i Bonjour tristesse visar på ett liknande förhållningssätt i det arbetet. På syntaktisk nivå finns exempel på att Vallquist har rett ut och i viss mån förenklat den franska syntaxen, medan den lexikala nivån utmärks av en hög andel av både franska importer – ”boîte”, ”supera”, ”vis-à-vis”, ”demimonde” – liksom gammaldags ord eller böjningar – ”tvang”, ”bleve”, ”ådagalägga”, ”umgälla”. Översättningen har påtagligt många semikolon för att vara en svensk text. Sådana stilmarkörer gör att texten ger ett ålderdomligt intryck, vilket för en läsare idag eventuellt ursäktas av och kan ha bidragit till bokens status som modern klassiker.
Apropå översättningens ursprungliga titel – Ett moln på min himmel – fördes diskussioner mellan Vallquist och redaktionssekreteraren Ulla Strauss redan 1954. I ett odaterat brev från samma år skriver Vallquist:
I mitt tycke är ”Ett moln på min himmel” ett bättre namn än ”Sommarlov”. Dels rör det sig ju knappast om ett dylikt, då flickan blivit kuggad i studenten och ej är bestämd för att göra ännu ett försök, och dels har det varit så mycket sommar i film- och boktitlar på sista tiden. ”Ett moln på min himmel” är ovanligt och har en touche av arrogans /mer än ett moln var det alltså inte/ som motsvarar innehållet. ”Var hälsad, sorg” låter bra, men är lite för högtidligt och understryker det beklagliga förhållandet att en riktig motsvarighet på svenska saknas till det betydligt lättare tristesse…
Under sitt långa samarbete med Wahlstrand & Widstrand brevväxlade Vallquist i perioder med Ulla Strauss. I breven visar Lily Vallquist bredden i en översättares kompetens: hon diskuterar titlar som eventuellt bör ges ut − på eget initiativ och på förlagets, hon lektörsläser böcker på flera språk, hon följer den litterära debatten utomlands via utländska tidskrifter, hon diskuterar svenska titelval och ändringar i sina översättningar, ibland direkt med författaren, samt översättningarnas mottagande i Sverige.
Att Lily Vallquist, Gunnel Vallquist och Anne-Marie Edéus samarbetade som översättare är omvittnat. Av deras brevväxling framgår att modern ofta hade ett slags koordinerande roll, åtminstone i förhållande till dottern Anne-Marie, som även hon översatte åt Wahlstrand & Widstrand. I en brevväxling mellan Lily Vallquist och Strauss sommaren 1957, då både Lily och Anne-Marie befann sig på det vallquistska sommarstället i Småland, diskuteras till exempel vad dottern kan översätta härnäst. Strauss ger förslag på ”ännu ett farligt kvinnostycke” (brev 1/7 1957) i form av Amanda Vail och kommenterar skämtsamt ”Vill Vallquist-Edéus-koncernen titta på den och fundera på en översättning så vore ingen gladare än jag”. Vallquist-Edéus-koncernen ska nog förstås som främst Lily och Anne-Marie. Uppenbarligen var samarbetet känt för förlaget. Lily Vallquist avböjer både för egen del och för dottern, men det dröjer inte mer än några dagar innan Strauss skriver igen (9/7 1957) och insisterar:
Men, men, så lätt ger vi oss inte! Vi sitter nu här och hoppas på att dels Fru Vallquist så snart är återställd att arbetslusten kommer tillbaka, dels är vi gärna med på att någon i familjen och detta bör väl läsas Fru Édeus tar Amanda före Paille-damen. Vi vill nämligen så rysligt gärna att boken stannar inom familjen för översättning. Skall vi kunna göra en säljsak av Amanda får hon inte plottras bort hos någon debuterande översättarklåpare.
Boken stannade inom familjen: Jag vill så gärna bli förförd av Amanda Vail utkom i Anne-Marie Edéus översättning 1958.
Ett annat återkommande tema i Vallquists brev är de etiska perspektiv som hon anlägger på sitt arbete. I samband med översättningen av Roberts Strövtåg i Rom (översatt tillsammans med Edéus) skriver hon i ett brev till Carl Björkman (16/12 1954) om det tröstlösa arbetet med att rätta felaktigheter i källtexten:
Jag är väl medveten om att det oerhörda arbete jag lagt ned på att kontrollera och rätta stavnings uppgifter (sic), årtal m.m. aldrig kommer att märkas eller att uppskattas. Men jag har gjort det för Doktorns skull – och i någon mån för Roms och min egen…
När det några år senare är tal om ytterligare en titel av Cecil Roberts avböjer hon (odaterat brev till Strauss 1957) med hänvisning till sin noggrannhet: ”Säkert har förlaget någon översättare som klarar den här boken mkt bättre än jag – någon som inte alls behöver slå upp och kolla allting, utan kan det själv /eller inte bryr sig om det, vilket jag inte tror jag kan”. Noggrannheten, självinsikten och det professionella förhållningssättet gjorde Lily Vallquist till en uppskattad och respekterad översättare.
I slutet av sitt liv ägnade Lily Vallquist allt mer tid åt målning. Hon hade sin första utställning vid 75 års ålder. De sista åren levde hon på Danvikshem i Nacka. Hon avled en månad före sin 89 årsdag den 25 juli 1986.