Svenskt översättarlexikon

Nicolaus Henrici Balk (även Balck) föddes omkring 1540. Han tillhörde den inte obetydliga skara svenska prästmän som efter Uppsala möte 1593 bidrog till den inhemska bokutgivningen med översättningar av tyskspråkig reformationslitteratur. Balk var född i ett borgarhem i huvudstaden – han tecknar sig i tryck ofta ”Nicolaus Balk Stockholmensis” – och studerade mellan 1563 och 1573 vid flera tyska universitet: i Rostock, Greifswald, Frankfurt an der Oder och Wittenberg. Under 1570-talet tjänstgjorde Balk som skolrektor i Strängnäs och från 1579 som präst i olika pastorat i Södermanland. Han visade sin lojalitet mot stiftets lutherska renlärighet och dess beskyddare hertig Karl bland annat genom att 1587 underteckna den så kallade Strängnäsbullan, som kritiserade Johan III:s reformliturgi. Av hälsoskäl tvingades Balk 1590 att lämna sin kyrkoherdetjänst. Trots att han uppenbarligen led av en ögonsjukdom, var det under sina sista 15 år han verkade som översättare.

Mellan åren 1596 och 1611 gav Balk ut fem tryckta översättningar. Fyra av volymerna hör entydigt hemma inom den andliga litteraturen: en katekes, en uppbyggelseskrift, en bönbok och en kristen förmaningstraktat. Den femte översättningen, en fabelsamling, innehåller ett profant stoff som den tyske utgivaren underkastat en kraftig lutheranisering så att samlingen tydligt ansluter sig till den protestantiska moraldidaktiken. Som översättare var Balk påfallande lojal mot sina förlagor. Hans svenska prosa ger ett funktionellt och många gånger kärnfullt intryck. Ett stilistiskt särmärke är förkärleken för synonymsamordningar: ”frey” översätts med ”ledigh och löös”, ”ampt” med ”kall och ämbethe” et cetera. Balks översättningsvolymer har levererat en ansenlig mängd språkprov till Svenska Akademiens Ordbok.

Balks första översättning, Simon Musaeus strikt lutherska Catechismus/ Medh korte Spörsmål och Swar/ om then Christeligha Läronnes aldra nödhtorffteligaste Artiklar (1596), tillkom förmodligen på ärkebiskop Abraham Angermannus intitiativ. Den omfångsrika volymen, illustrerad med 24 träsnitt, har tillägnats hertig Karl, som Balk tackar för personligt bistånd ”vthi min swagheetz tijdh”. I förordet hyllas Martin Luther för att han med ”Gudz reena och oförfalskadhe ordz sanning […] krafftelighen fördriffuit thet gruffueligha Påwiska mörkret”. Det följande arbetet, Om then Christeliga Riddaren (1599), är en försvenskning av den protestantiske teologen Caspar Huberinus uppbyggelseskrift Vom Christlichen Ritter (1545) och har formen av ett samtal mellan Belsebub, Herren Sebaot, en riddare och en rad personifierade dygder och laster. Den långa ordstriden utmynnar i att riddaren får erfara ”GUDS nåd” och ”osäyeliga barmhertigheet”. Balks Een ganska nyttigh och Christeligh Bönebook (1603) är en översättning av den schweiziske prästmannen Johann Hallers Psalmgebätt (1552) och har tilldragit sig viss uppmärksamhet inom den teologiska forskningen som den första evangeliska psaltarbönboken på svenska. De runt sjuttio bönerna har fördelats på tre böcker, med motton hämtade ur Ps. 50:15. Balks sista översättning, En Christelig/ nyttig och nödhtorfftigh Förmaning til alle Christne (1611), utfördes på uppdrag av tyska församlingen i Stockholm och originalet uppges i förordet vara författat av den lutherske reformatorn Johannes Mathesius. Den drygt hundrasidiga volymen inpräntar betydelsen av försoning och endräktighet i det kristna livets alla skiften. En inledande dikt på latin av församlingens pastor lovordar översättaren som en from och lärd broder.

Litteraturhistoriskt intressantast av Balks översättningar är Hundrade Esopi Fabler (1603), den första samlingen aisopiska fabler som publicerades på svenska. Källtexten utgjordes av Rostockprofessorn Nathan Chytraeus Hundert Fabeln aus Esopo (andra upplagan 1574), som Balk med stor trohet ”afsatt […] på wårt Suenske tungemåll”. Förutom de 100 numrerade prosafablerna, kompletterade med ytterligare sex berättelser i ett appendix, inrymmer samlingen dels det förord Luther 1530 författade till sin planerade fabelutgåva, dels en förkortad version av Aisoposbiografin. Dedikationsepisteln prisar den aisopiska genren under hänvisning såväl till Nya Testamentets liknelser som till Luthers uttalanden om fabelberättelsernas nytta. I fablernas sensmoraler inskärps en dygdetik och en samhällssyn med avgjort luthersk prägel. På titelsidan anges som samlingens syfte att tjäna ”Vngdomen vthi wårt kära fädernesland Swerige til öffning/ rättelse och lärdom”. Den angivna målgruppen har inte föranlett Balk att anpassa det via tyskan förmedlade antika fabelstoffet till specifikt svenska förhållanden. Hans enda nämnvärda nordisering av den aisopiska fabelvärlden utgörs av den kommentar som fogats till fabeln om räven och de sura vindruvorna: ”Andra vthläggia thenna Fabel om Räffwen och Rönnebären”. I hög grad karakteristisk för samlingen är till både stil och innehåll fabeln om hönan som värper guldägg:

EN Bonde hade en gångh een Höna som warp huar dagh itt Gyllende ägg/ Ther aff meente then Narren at hon skulle wara all full medh Guldh/ Drap henne förthenskull/ och skaar henne vpp/ och sökte flijteligenn/ och meente sigh wilia medh en hast bliffua rijk. Män han fann doch inthet annat ther inne/ än man eliest vthi andra Höner finna pläghar. Miste altså bådhe Hönan och thet dagligha Gyllene ägg/ Jgenom sijna Gerigheet/ therigenom han wäl hade kunnet hafft sitt dagligha vppehälle/ om han hadhe sigh ther medh kunnet låtha nöya.

 

Lärdom.

Rätt så gåår thet och til medh them/ som icke kunna eller wilia låtha sig nöya/ medh thet som Gudh them tilskickat och beskärt haffuer. Hwar och en beflijthe sigh/ vthi thet kall och ämbethe Gudh haffuer honom kallet och bruke ordentlighe medhel/ så giffuer och Gudh then Alzmechtighe sijn wälsignelse ther til.

Med sina sammanlagt fem översättningar medverkade Balk till att i ett kyrkohistoriskt avgörande skede sprida den lutherska läran till bredare läsekretsar. Även om arbetet med att försvenska verk ur den tyska reformationslitteraturen fungerade som en ersättning – så såg han själv på saken – för den aktiva tjänstgöringen som förkunnare, framstår Nicolaus Balk som representativ för den översättarroll som dominerade under tidigt 1600-tal: prästmannen som till svenska överförde ett fåtal volymer.