Svenskt översättarlexikon

Det var säkerligen både listigt och förutseende av Richters förlag att värva den välkände pedagogen och läraren Axel Norbeck som översättare i samband med att serietidningen Walt Disney’s Kalle Anka & Co lanserades i Sverige på hösten 1948. Norbecks goda anseende skulle nämligen skänka legitimitet åt serietidningen – en då mycket illa sedd konstform.

Axel Norbeck var född den 20 februari 1891 i en lantbrukarfamilj i småländska Norrhult. Den pedagogiska ådran kom tidigt till uttryck – redan vid sexton års ålder ska han ha fungerat som ett slags studieledare åt de andra bondpojkarna i hemtrakten. Norbeck utbildade sig till lärare i Växjö och flyttade sedan till Göteborg, där han fick tjänst 1919. Större delen av sin tid som lärare kom Norbeck att tillbringa vid Nordhemsskolan nära Järntorget, ett område med stora sociala problem. År 1921 gifte han sig med Karin Nykvist, som kom från samma smålandsbygd som han. En son föddes 1924 och en dotter 1930. Familjen var sedan 1928 bosatt i en nybygd villa i Örgryte, där de levde fram till 1950, då flytten gick till en lägenhet vid Linnéplatsen, närmare Nordhemsskolan.

Sina främsta yrkesinsatser gjorde Norbeck under det dryga kvartssekel (från 1928) som han var chef för Göteborgs skolbibliotek. Han skulle få stor betydelse för skolbibliotekens utbyggnad och statushöjning inte bara i Göteborg utan också nationellt, och han belönades senare för detta av staden. Sin grundsyn på området gjorde han känd genom skriften Skolbiblioteket och undervisningen (1935). Han kom med åren att bli en av landets främsta experter på ”biblioteksteknik” och även internationellt anlitad som engagerad föreläsare om skolbibliotek. Till Norbecks pedagogiska skrifter hör vidare det litteraturhistoriska tvåbandsverket Modern svensk skönlitteratur. Antologi för ungdom (1941). Under 1940-talet översatte och bearbetade Norbeck dessutom flera volymer med sagor, bland annat H.C. Andersen och Tusen och en natt.

Allt detta hade givit honom ett så gott renommé att Richters förlag på baksidan av första numret av Kalle Anka kunde betona att texten var ”översatt, redigerad och bearbetad” av den kände pedagogen Axel Norbeck, vilket antogs garantera att den svenska versionen bjöd på ”en verkligt god och sund underhållning för alla i åldern 3 till 90 år”. Men Norbeck hade åtagit sig uppgiften först efter viss tvekan. Misstron mot tecknade serier som lämplig läsning för barn var som nämnts utbredd under denna tid. Olle Holmberg, litteraturprofessor i Lund, kan tjäna som exempel: i en artikel i Dagens Nyheter (22/11 1952) skrev han att ”producenter av Fantomen, Stålmannen och Kalle borde sitta i fängelse” och att ”alla tidningsredaktörer med serier borde om inte avrättas, så åtminstone avsättas”. Norbeck hade kommit i kontakt med Richters genom redaktör Nils Hugo Nilsén på Hemmets Journal i Malmö – Nilsén och Norbeck var bekanta och brukade bland annat spela bridge ihop. Och redaktör Nilsén lyckades alltså efter viss möda övertala Norbeck att åta sig uppgiften att översätta Kalle Anka. Trots sin inledande tvekan skulle Norbeck också komma att trivas med uppgiften.

Axel Norbeck stod inte bara för översättning utan gavs stor frihet att redigera och bearbeta texterna. Han tycks inte alls ha uppfattat serierna med samma förskräckelse som Holmberg – tvärtom jämförde han Kalle Anka med de klassiska sagor han tidigare bearbetat och ansåg att tidningen höll hög konstnärlig kvalitet och en försvarbar nivå som uppbygglig litteratur.

I sina översättningar tog Norbeck rimligen vägledning av den grundsyn på språklig gestaltning för barn- och ungdomar som han givit uttryck för i sin skrift om skolbiblioteken. Han fordrar här ett ”enkelt och klart språk” och varnar för stilistisk utsmyckning, eftersom den ”språkliga klatschen är bortkastad”. Man bör se upp med slangspråkets ”fåniga och intetsägande” vokabulär och inte tolerera ”slarvigt talspråk” eller svordomar. Men för den skull behöver man inte väja för ”svåra ord”, varför man i Kalle Anka-tidningar bearbetade av Norbeck kan finna en del ålderdomliga glosor av främmande ursprung som ”chikan” och ”schäs”. Texterna skulle vara korrekta och så lärorika som möjligt.

Norbeck besökte mycket sällan förlaget i Malmö utan skickade sina manus per post. Han brukade ha cirka tio dagar på sig per nummer, vilket alltså skulle hinnas med utöver den omfattande verksamheten vid skola och bibliotek. Varje ledig stund fick användas – på kontoret eller i hemmet om kvällarna. Ibland hjälpte hustrun Karin till, liksom dottern Margareta, som kunde vara särskilt behjälplig med att uttolka moderna amerikanska slanguttryck.

Vanligen översatte Norbeck direkt från de amerikanska originalen, undantagsvis förmodligen också från danska förlagor. I några fall kan vi finna exempel på hur Norbeck försöker överföra historiska referenser till en svensk miljö, men då kan det hända att de beledsagande bilderna inte stämmer. När det skjuts fyrverkeripjäser på USA:s nationaldag den 4:e juli talas det om nyårsraketer och svenska Kalle tror att det rör sig om nyårsafton, men vintermiljön saknas i bilderna. Ett annat exempel är en kanon som sägs ha blivit köpt strax efter kriget. På frågan om vilket krig, blir svaret: ”Finska kriget 1809!” Men i originalet står: The boer war!, vilket utspelades hundra år senare och där kanoner av den typ som syns i serierutorna spelade en avgörande roll för utgången. Det ilskna utropet: Don’t be so dog gone stupid!, mildras till ”Fråga inte så dumt”. Ibland har Norbeck missat de amerikanska slanguttrycken, som när Kalle blir hotad med orden Let’s send him to the cleaners!, vilket översätts ordagrant till ”Låt oss skicka honom till tvättinrättningen!” Här handlar det förstås om att han ska få sig en rejäl omgång stryk.

I den stridsskrift mot serievåldet som Nils Bejerot publicerade 1954 klarar sig Kalle Anka undan genom att kallas ”oförarglig”. Bejerot tillägger att serien är smårolig, med ett hyggligt ordförråd, att den är ”briljant översatt till genialt svenskt talspråk” samt att de våldshandlingar som förekommer är av ”skämtsam natur”. Bejerot ville väl inte komma på kant med den aktade svenske pedagogen.

På översättaren Norbecks lott föll även uppgiften att sätta svenska namn på några gestalter i persongalleriet. Här undviker han sorgfälligt de ymnigt förekommande allitterationerna: Gladstone Gander blir Alexander Lukas och Gyro Gearloose döps till Oppfinnar-Jocke. Med detta avstår Norbeck från de subtila karaktäriserande epitet och bibetydelser som finns gömda i namngivningen. Gander betyder exempelvis inte bara ”gåskarl”, utan även ”dumbom”. Vidare heter Joakim von Anka i original Scrooge McDuck, där Scrooge syftar på den snåle gubben i Charles Dickens En julsaga och förledet antyder skotskt påbrå, i sin tur även det förknippat med snålhet. Scoutkåren som Kalles brorsöner tillhör kallas The Junior Woodchucks. En woodchuck är ett slags murmeldjur, något som förklarar deras svansförsedda pälsmössor. Men påfundet med gröngölingar är inget oävet alternativ, eftersom scouter ska träffas ute i den grönskande naturen och ”grön” associerar till nybörjare (jämför ”vargungar”).

Axel Norbeck fortsatte arbetet med Kalle Anka några år efter sin pension, ända fram till nr 15 1957, samma år som antalet tidningsnummer per år fördubblades. Då fick det vara nog – trots ihärdiga övertalningsförsök från förlaget.

Norbecks insatser som översättare kan förstås som resultatet av en språkvårdares ambitioner att möjliggöra populärläsning på korrekt och vårdad svenska med det dubbla syftet att fostra de unga och göra serieformen mer acceptabel för den äldre generationen. Inte minst i de svenska namnformer han gav Disneys figurgalleri kom hans insatser att bestå.

Axel Norbeck avled den 14 april 1973.