Peder Carlsson, 1945–2011
Peder Carlsson föddes i Västerås men växte upp i Karlskrona, där hans yngsta syster, författaren Bodil Mårtensson, föddes. Efter studenten fortsatte han till Lunds universitet, där han undvek att avlägga någon examen men väl utbildade sig till universalist – han tog inalles nära trettiofem betyg i tjugotalet ämnen, inom humaniora såväl som naturvetenskap. Sedan barndomen var Carlsson en inbiten läsare, som fascinerades av fantasiflykten och spekulationerna i science fiction-litteraturen och vuxensagan. Han var drivande i Lunds Fantasy Fan Förening, medarrangör för SF-kongresserna i Lund 1969, 1973 och 1978 och medverkade som kritiker och novellist i flera av de svenska SF-fanzinen, kanske främst i det ledande Science Fiction Forum, vilket han också redigerade under 1971.
Vid början av 1980-talet bosatte sig Carlsson i Helsingborg, där han försörjde sig dels som reseledare, dels som översättare och frilansande redaktör och grafisk formgivare. Under de tre första åren på 1990-talet var han fast knuten till förlaget Wiken/Bra Böckers skönlitterära redaktion.
Peder Carlssons stora anglofili och förnämliga engelska språksinne var ursprunget inte bara till hans översättararbete utan också till det betydligt märkligare faktum att han tidigt började skriva skönlitterärt på engelska. Han publicerade från 1970-talets början en handfull noveller i Storbritannien och fullbordade runt samma tid sin första roman, Now You See It, Now You Don’t. Den utkom aldrig på originalspråket men blev Peder Carlssons första professionella översättningsuppdrag: i hans egen svenska version utkom den 1976 som Syns, syns inte. Hans nästa roman, Did You Ever Have a Unicorn for Tea Question Mark rönte samma öde. Det var den egna bok han satte högst, en i anslaget mycket brittisk absurd pikaresk med både humor och filosofiska vilopunkter. Nästa bok, thrillern Beast of Burden, skriven i samarbete med Dan Glimne, blev den enda av hans romaner som utgavs i originalversion: hans svenska översättning publicerades 1982 som Lastdjuret; originalet utkom i Kanada året därpå.
Lastdjuret blev den sista roman Peder Carlsson fullbordade. Han fortsatte att arbeta med idéer, fragment och utkast, men långa perioder av skrivblockering ledde i kombination med frilanslivets ekonomiska krav och återkommande depressioner till att de förblev ofullbordade. Istället övergick han till översättandet, som han prövat på hög nivå redan under 1970-talet. Hans första romanöversättning var Samuel R. Delanys språkligt experimentella och symbolmättade Nova, på svenska 1976. Den följdes av romaner av bland andra Philip K. Dick, Ursula K. Le Guin och Gore Vidal. På 1990-talet arbetade han både med populärförfattare som Tom Clancy, Tami Hoag och Dean Koontz och mer stilistiskt krävande skribenter som Douglas Coupland. Från 2004, då Damernas detektivbyrå utkom på svenska, översatte han i första hand Alexander McCall Smiths populära romaner.
År 1998 gifte han sig i USA och återvände med hustrun Kelly Sue Nally året därpå till Sverige. De fick två döttrar. Peder Carlsson avled den 20 februari 2011.
Kännetecknande för Carlssons översättningar – genom åren inalles ett femtiotal romaner och enstaka faktaverk – var hans alltid mycket höga ambitionsnivå och hans vägran att närma sig böckerna på annat än deras egna villkor. Tonläge, stilnivå och formuleringskonst var som Peder Carlsson såg det lika betydelsefulla i alla genrer. Han ägnade stor möda åt att kontrollera faktauppgifter, facktermer och tekniska framställningar, inte minst i de romaner av Tom Clancy han översatte. Hans grundsyn var att en författare med en så påtaglig berättartalang som Clancy inte fick översättas slarvigt, inte ens om han ignorerades av kritiken: översättarens ansvar var i första hand mot författaren och mot läsarna.
Man kan beklaga att Peder Carlssons språk- och stilkänsla inte oftare kom till användning för mer litterärt krävande författarskap. Men de tiotusentals läsare som mött hans versioner av Alexander McCall Smith, Dean Koontz eller Gary Jennings myllrande rika Jag – Marco Polo bör vara honom tacksamma. Ingen av de författarna kunde rimligtvis ha önskat en mer samvetsgrann eller talangfull uttolkare.