Svenskt översättarlexikon

Karin Margareta Mandelstam föddes den 26 mars 1908 i Helsingfors som dotter till statsrådet Josef Mandelstam, professor i ryska och rysk litteratur vid Helsingfors universitet, och Kerstin Sergelius. Faderns viktigaste litteraturvetenskapliga undersökning var en omfattande bok om stilen och humorn hos Gogol; han skrev också populärvetenskapliga artiklar på svenska och finska, där han presenterade nyare rysk litteratur för den svensk- och finskspråkiga publiken i Finland. Vid Josef Mandelstams bortgång var dottern bara tre år.

Redan i barndomshemmet fick Karin Mandelstam lära sig flera språk. Hon gick i Nya svenska flickskolan och avlade 1937 examen för att bli auktoriserad translator. Under åren 1929–1939 arbetade hon som språklärarinna. Efter andra världskriget blev hon amanuens vid teater- och underhållningsavdelningen vid Finlands Rundradio (1945-1950), där hon senare blev avdelningschef (1950–1968). Under Karin Mandelstams tid var programvalet på den svenskspråkiga radioteatern kanske mera avancerat och modernt än på den finskspråkiga sidan, som leddes av den på denna post försiktige Olavi Paavolainen.

Karin Mandelstams stora förtjänst som chef för radioteaterns svenska avdelning var förmågan att hitta och ge plats åt nya finlandssvenska författare, däribland Anna Bondestam, Bo Carpelan, Walentin Chorell, Tito Colliander, Solveig von Schoultz och Henrik Tikkanen. I synnerhet Chorell blev mycket populär som författare av radiopjäser. Det är också värt att minnas att Dylan Thomas Intill mjölkhagen (1956) uppfördes i Thomas Warburtons översättning under Karin Mandelstams tid som radioteaterchef.

Under åren 1936–1943 utgav Mandelstam tre diktsamlingar. Dessutom skrev hon radiopjäser och litteraturrecensioner, samt artiklar om lyrik och dramatik i Finsk Tidskrift. Hennes verksamhet som diktare och teaterchef förutsattes av en stark vilja: hon var svårt invalidiserad. Som Thomas Warburton har påpekat var hon ”en lyriker med mörk livsfarenhet och ett ljust och tappert temperament”.

Som översättare koncentrerade sig Mandelstam nästan enbart till radiopjäser. Eftersom dessa inte trycktes förblev hon ganska obekant i den rollen. Den första översättningen gjordes 1941, den sista 1978. Från finskan översatte hon verk av Hella Wuolijoki, Helvi Hämäläinen, Marja-Liisa Vartio, Eeva-Liisa Manner, Salme Laine och Eila Pennanen. Särskilt viktiga var Manners tre fina dramer, Eros och Psyke, Drömmarnas källa sjunken i skuggan och Det regnar alltid i bergen. Från franskan översatte hon Ondine av Jean Giraudoux och Tuppkycklingen av den kanadensiske författaren Gratien Gélinas, från tyskan Hermann Bahrs Konserten, Domens dag av Ödön von Horvath och Kritcirkeln av Klabund (pseud. för Alfred Henschke). Bland hennes översättningar fanns också Den kinesiska asken av den danske dramatikern Finn Methling, som skrev över femtio hörspel.

Ett intressant fall var Henry James berömda novell Aspern Papers. Den finske författaren Onni Halla, som var Olavi Paavolainens vän, hade – förmodligen på Paavolainens initiativ – dramatiserat James novell till en pjäs, som uppfördes i radion. Karin Mandelstam översatte Hallas finska dramatisering till svenska under rubriken Jeffrey Asperns brev. Sammanlagt översatte Mandelstam mer än trettio dramer och hörspel.

Mandelstams enda översättning av en hel bok var Heinrich Hoffmanns Drummelpetter (1943). I FIB:s lyrikklubbs antologi Ny finsk lyrik (1960) ingick också tre dikter av Aila Meriluoto i Mandelstams tolkningar.

Karin Mandelstam belönades med Granbergs pris två gånger, 1940 och 1944. Hon dog den 26 oktober 1982.