Josef Riwkin, 1909–1965

Foto: Anna Riwkin

Josef Riwkin föddes 23 april 1909 av judiska föräldrar i Surazj i dåvarande Ryssland, dagens Belarus. Fadern hade studerat filosofi i Heidelberg men för att försörja familjen övergått till affärer inom pappersmassabranschen vilket ledde till att familjen flyttade till Sverige 1916. Josef Riwkin gick i Whitlockska samskolan, i vars skoltidning han publicerade sina första översättningar från ryska. Genom studievistelser i Tyskland och Frankrike talade han tidigt svenska, ryska, tyska och franska flytande.

Riwkin är förmodligen mest känd som initiativtagare till och drivande kraft bakom den legendariska tidskriften Spektrum. Han hade – precis som de andra redaktörerna Karin Boye, Erik Mesterton och Gunnar Ekelöf – en bakgrund i vänsterorganisationen Clarté. Tidskriften var i flera avseenden radikal. Den publicerade flera texter om psykoanalys, som var ett av Riwkins stora intressen. Nationalekonomen Gunnar Myrdal skrev långa artiklar, där han propagerade för planekonomi och en ny socialpolitik. Flera funktionalistiska arkitekter medverkade. Sven Markelius presenterade förslaget om ett kollektivhus, en idé som också Riwkin var entusiastisk för. År 1933 bytte tidskriften inriktning och namn till Arkitektur och samhälle.

Flera modernistiska författare introducerades i Spektrum. I det första numret, som utkom i slutet av 1931, debuterade Ekelöf med dikten ”Oktoberspegel”. När Spektrum 1932 också blev ett förlag publicerade man Ekelöfs debutsamling sent på jorden, liksom hans översättning av Andre Gides roman Falskmyntarna. Året efter utkom boken fransk surrealism, med texter som Ekelöf tolkat och Riwkin varit med och redigerat.

Även tidskriften innehöll viktiga översättningar. År 1932 publicerades Mestertons och Boyes numera klassiska tolkning av T.S. Eliots ”Det öde landet”, liksom bland annat Ekelöfs Rimbaudtolkningar. Dessutom fanns en översättning av Isaak Babels novell ”Mitt duvslags historia”, som Josef Riwkin gjort tillsammans med sin hustru Ester. Översättningen har, i något reviderad form, tryckts om flera gånger, däribland i samlingen Berättelser från Odessa (Tidens klassiker). Man kan förstå att denna skildring av judiskt liv, och antisemitism, i den ukrainska staden Odessa måste ha intresserat Josef Riwkin. Han var också personligen bekant med Babel.

Riwkin skaffade sig tidigt erfarenhet som översättare. År 1929 översatte han tillsammans med Daniel Brick två böcker för Albert Bonniers förlag. Det var dels Nikolaj Ognevs dokumentära Kostia Rjabtsevs dagbok – en femtonårings anteckningar från skollivet i Sovjetryssland, dels antologin 14 sovjetryska berättare, som innehöll noveller av bland andra Isaak Babel, Ilja Ehrenburg och Vera Inber. Samma år gifte sig Daniel Brick med Josefs syster Anna Riwkin, sedermera berömd fotograf.

14 sovjetryska berättare ingick i Bonniers så kallade Gula serie, som innehöll verk av framstående utländska författare som Hermann Broch, Herman Hesse, Eugene O’Neill och Marcel Proust, alla med inledningar av Anders Österling. I sitt förord till 14 sovjetryska berättare skrev Österling att om antologin väckte intresse skulle möjligen också Isaak Babels Budjonnys röda ryttararmé komma att införlivas i serien. Uppenbarligen var uppmärksamheten tillräcklig. Josef Riwkin och Daniel Brick tog sig an Babels verk och deras översättning nådde viss ryktbarhet. I den självbiografiska boken Frihet (1985) skriver Ivar Lo-Johansson att översättningen ”enligt folk som kunde ryska påstods vara bättre än originalet”.

Under 1930-talet läste Josef Riwkin intensivt den nya sovjetryska prosan och lyckades övertala förläggare att ge ut böcker som ibland inte var översatta till andra språk. För Gula serien översatte Josef Riwkin i samarbete med Daniel Brick och Ester Riwkin två novellsamlingar av Vera Inber. Inber kom, precis som Babel, från Odessa. Det gjorde också författarparet Ilja Ilf och Jevgenij Petrov, vars roman Tolv stolar Josef och Ester Riwkin översatte 1937. Paret översatte också en rad romaner av den ryske emigrantförfattaren Michail Osorgin.

År 1939 lämnade Josef Riwkin Sverige och flyttade till USA. Därefter gjorde han inga fler insatser för svenskt kulturliv. I New York verkade han som förläggare och psykiatriker. Efter kriget flyttade han till Paris, där han ägde den exklusiva nattklubben Franc Pinot. Han dog 1965, endast 56 år gammal, i Paris. Där ligger han också begravd.

Riwkins flytt från Sverige var förmodligen en orsak till att bilden av honom länge var så negativ. Motståndare fick skriva historien. I essän ”Ett 30-talsöde” (1941) beskriver Gunnar Ekelöf Spektrum som ett ”obskyrt förlagsföretag” och menar att bröderna Riwkin hade ”tvivelaktig affärsmoral”. Ännu hårdare i sin bedömning var Margit Abenius, som 1950 utgav Drabbad av renhet. En bok om Karin Boyes liv och diktning. I boken skriver Abenius att Josef Riwkin och hans bror Motja tidigt tog intryck av psykoanalysen och att atmosfären kring dem var ”översexualiserad”. Bröderna ”levde som de lärde – i lössläppt erotisk frihet […] Livsstilen och andan i kretsen Riwkin gav Karin Boye en grundskada som drev henne i riktning mot olyckan.”

Syskonen Riwkin blev naturligtvis bestörta över Abenius angrepp. Josefs storasyster Eugenie Söderberg gav 1970 i Bonniers Litterära Magasin sin version av händelserna kring Spektrum. Josef Riwkins replik på Abenius blev dock först 2003 offentlig, när ett brev av honom publicerades i antologin Brevkonst. Under de senaste decennierna har bilden av Riwkin nyanserats. ”Josef Riwkin, lite bättre än sitt rykte” var typiskt nog titeln på en essä som Ekelöfs levnadstecknare Carl Olov Sommar publicerade i tidskriften Bokvännen 1988.

Riwkin gick bort den 2 oktober 1965 i Paris.