Svenskt översättarlexikon

Johan Gothenius föddes den 29 januari 1721. Han var redan en medelålders man när han efter arton års studier i Lund, Uppsala och Göttingen promoverades till magister i Lund 1757. Han sökte sig därefter till sin västsvenska hembygd, där han under resten av sitt liv verkade som lärare, publicist och slutligen kyrkoherde. Efter ett par år som rektor i Marstrand blev han 1760 vikarierande lektor vid Göteborgs gymnasium, 1764 rektor för trivial- eller katedralskolan och 1768 lektor i logik och metafysik vid gymnasiet. Han blev teologie doktor 1772. Trots att han ansågs vara den lärdaste mannen i Göteborg blev han, kanske beroende på sitt polemiska humör, varken biskop eller professor. Han lämnade staden 1779, då han drog sig tillbaka som kyrkoherde i Skee. Han gick bort den 23 januari 1809.

Gothenius var aktivt engagerad i det göteborgska kulturlivet; bland annat deltog han under några år på 1760-talet i utgivningen av Götheborgska Weckobladet och Götheborgska Magasinet tillsammans med gymnasielektorn Johan Rosén. I den samtidigt uppblossande striden om swedenborgianismen i Göteborg intog han till en början en positiv hållning till den nya förkunnelsen men drog senare tillbaka sitt stöd. 1773 kallades han till medlem av den kommission som hade i uppdrag att utarbeta en ny bibelöversättning och 1784 besökte han som kommissionens representant den berömde hebraisten Benjamin Kennicott i Oxford.

Under sina studieår i Göttingen var Gothenius elev till orientalisten J.D. Michaelis, känd som banbrytare för en modern historisk-kritisk bibelsyn. Troligen lärde han nu också känna Oxfordbiskopen Robert Lowths studier av den hebreiska poesins estetik, De sacra poësi Hebræorum (1753). I sina översättningar och kommentarer har Gothenius helt anammat en modern, ”humanistisk” syn på bibeltexten. Han införde också den komparativa bibelforskningen i Sverige, vilken innebar en noggrann bestämning av det hebreiska ordförrådet under jämförelse med forntida översättningar av Gamla testamentet. Språkligt strävade han efter ett naturligt och enkelt uttryck i enlighet med den svenska som skrevs och talades på hans egen tid. Hans stundom djärva nytolkning av Gamla testamentets texter, som bland annat innebar att han avvisade den allegoriska tolkningen av Höga visan och i stället såg den som en samling kärlekssånger, bekämpades hårdnackat av företrädare för en äldre, bokstavstrogen bibelsyn med lundateologen Petrus Munck i spetsen. Några verser ur Ps. 139 får illustrera hans översättningsprinciper, här i jämförelse med en efterföljande version hämtad från en bibelutgåva från 1729:

Herre! Du utransakar mig;
Och Du känner mig.

Du, Du vet, ehvad jag sitter eller står:
Du gifver agt på min tanke i fjerran.

Du har vannat min gång och mit läge;
Och är hemma i alt mit förehafvande.

Ty intet ord är på min tunga:
Se, Herre, Du vet det altsammans.

 

HERre, tu vthransakar migh,
och känner migh.

Ehwad jagh sitter, eller vpstår, wetst tu
thet; tu förstår mina tanckar i fjerran.

Ehwad jagh går, eller ligger, så ästu
omkring migh; och ser alla mina wägar.

Ty sij, thet är intet ord på mina tungo,
thet tu, HERre, icke alt vetst.

 I sin egen kommentar till översättningen säger Gothenius: ”Jag utsätter Psalmen efter Hebrernas sätt i deras Poësi, där hvar vers har sina två, och stundom flera, meningar, den ena svarande mot den andra. M[in] H[erre] ser opåmint, at jag ofta håller et med vår Svenska Bibel, och jag brukar för öfrigt min frihet, när saken så synes äska.”

Samtidigt med bibelöversättningarna ägnade sig Gothenius åt en annan ”primitivt folklig” diktning, nämligen Ossians sånger, som han med stor entusiasm presenterade i Göteborgstidningarna med artiklar och översättningar. Det är, menar han, ”[e]tt verk, som talar Hjärtats språk, skönt i sin enfald och stort i sin höghet. Allt detta är öfverdraget med en viss bedröfvad tankfullhet, ty Ossian författade sina poemer, sedan hans muntra ålder var förbi, han blifvit blind och öfverlefvat sin ungdoms krigs-kamrater”. Något ifrågasättande av dikternas äkthet var ännu inte på tapeten, och tiden tycktes inte heller mogen för ett mera allmänt intresse. Gothenius introduktion av Ossiandiktningen blev ganska kallsinnigt mottagen. Men på gymnasiet fanns två blivande Sturm und Drang-skalder, Bengt Lidner och Thomas Thorild, som möjligen genom Gothenius fick upp ögonen för Ossiandikterna och påverkades av hans syn på den bibliska poesin.

Bland Gothenius översättningar ska slutligen nämnas en prosatolkning av ett stycke ur James Thomsons The Seasons, som inte heller det gjorde någon lycka hos Göteborgspubliken.