Harry Järv, 1921–2009
Harry Järv föddes den 27 mars 1921 i Korsholm, Österbotten och avled den 21 december 2009 i Stockholm. Han var son till lantbrukaren Johannes Järv och Ines Bäck. Han gick ut som frivillig i vinterkriget 1939 och deltog även i fortsättningskriget, där han blev sårad – vänster ben måste amputeras nedanför knät. Järv har senare analyserat och beskrivit kriget i text och bild, till exempel i Permanent patrullverksamhet. En dagbok i bild (2000). I filmen ”Framom främsta linjen” från 2004, baserad på hans insats vid fronten, medverkade han både i manusarbetet och vid inspelningen.
Mellan frontuppdragen läste Järv flitigt med sikte på studentexamen. Efter kriget fortsatte han sina studier i Helsingfors och i Uppsala – litteratur, historia, filosofi och konsthistoria. Han tog sin fil.lic.-examen 1954 vid Uppsala universitet och blev hedersdoktor där 1973 och vid Åbo Akademi 1993. I Uppsala träffade han Barbro Lundin, som han gifte sig med 1947.
Vid sidan om den långa karriären vid Kungliga biblioteket i Stockholm som chef för handskriftsavdelningen, biblioteksråd och ställföreträdande riksbibliotekarie verkade Harry Järv även som författare, kritiker och översättare. Han blev 1981 ledamot av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Järv har kallats lärdomsgigant och enmansuniversitet, epitet som speglar bredden i hans kunskaper och intressen. Själv kallade han sig folkbildare, essäist och anarkist och menade att kunskap är till för att spridas. Hans böcker är alltid illustrerade och han var särskilt noggrann i valet av bilder, inte minst betonade han betydelsen av samverkan mellan text och bild.
Harry Järv bidrog till kunskapsspridningen bland annat genom de tidskrifter han var redaktör för: Horisont, Radix och Fenix. Som skriftställare gjorde han inträngande analyser av författare, filosofer och vetenskapsmän från antiken till vår tid, översatte valda texter av dem och presenterade många författarporträtt. Titlarna Frihet Jämlikhet Konstnärskap (1974) och Konst är kvalitet (1979) speglar hans livshållning. Han samlade och utgav debattartiklarna i Strindbergsfejden och var medredaktör för den stora bibliotekshistoriska antologin Mänsklighetens minne (2008). Järv var en internationellt känd Kafkaspecialist och gav 1961 ut Die Kafka-Literatur. Eine Bibliographie. Hans tolkningar av Kafkas författarskap har varit grundläggande för forskningen och hans textanalyser är banbrytande. Till skillnad från många andra påstod Järv att Kafka är en lättläst författare, bara man tolkar honom i hans relation till kvinnor och kärlek.
Järv inledde sin översättarverksamhet anonymt 1946 med ”Domarna i Finland” i Svensk Tidskrift. I anslutning till sin artikel ”Konstnären och uttrycksformerna” (i Samtid och framtid, 1951) översatte han ett långt citat av Herbert Read, något som uppmärksammades av en redaktör och ledde till att Järv fick två uppdrag: att revidera en äldre översättning av en bok av Bertrand Russell och att nyöversätta H.G. Wells The First Men in the Moon.
I olika sammanhang framhöll Järv hur viktigt det är med översättningar och att alltid översätta från originalspråket. Han översatte från engelska, tyska, franska, latin och finska och dessutom från tjeckiska, främst i samarbete med Dagmar Chvojková-Pallasová. Han redogjorde gärna för sina principer och metoder i översättarkonsten, beskrev olika problem och ställde frågan om översättning är en filologisk eller en litterär verksamhet. Han citerade gärna Cicero: ”inte översätta som en tolk utan som en vältalare. Inte återge ord för ord, utan tanke för tanke, särskilt vid översättningar av grekiska texter”. En översättning måste alltså anpassas till översättningens tidsepok. Att översättarna fått en egen skyddspatron i bibelöversättaren den helige Hieronymus ansåg han var bra: ”De kan behöva en sådan, så svårt som det är att åstadkomma bra översättningar” (Konst är kvalitet, 1979).
Det viktigaste verket och den mest fordrande av Järvs översättningar var Vergilii död (Der Tod des Vergil) av Hermann Broch som utkom 1966. Arbetet krävde all fritid under tre år – och Barbro Järvs insats att renskriva översättningen. Vissa översättningar trycktes flera gånger. Järv sa till sitt försvar: ”Horatius förklarade redan för tvåtusen år sedan att en bra text fortfarande är en vederkvickelse vid tionde genomläsningen”.
I samband med pensioneringen 1987 tillägnades Harry Järv en festskrift, Humanismen som salt & styrka. Gunnar Adler-Karlssons text i festskriften får sammanfatta alla omdömen, hyllningar och åsikter om honom:
I sin ungdom drömde Harry om att bli sjökapten. Vi behövde dock hans kapacitet till viktigare uppgifter. Så vi knep ett ben från honom på ett av våra experimentfält och tvingade honom att bli landkrabba. Han fick bli kapten på andens hav. Vi behövde någon som extra skickligt kunde kryssa bland grynnor och skär i samtidens intellektuella stormar.
Harry Järv tilldelades många utmärkelser, av dem fem för sin översättargärning: Svenska Akademiens översättarpris 1969, Sveriges författarfonds premium för litterär förtjänst 1971 och 1980, Rabén & Sjögrens översättarpris 1972 samt Elsa Thulin-priset 1976. Harry Järv gick bort den 21 december 2009.