Erik Frisk, 1897–1970
Erik Frisk föddes den 30 mars 1897 i Linköping, där han också tog studentexamen 1916. Han studerade språk i Uppsala och blev fil.kand. 1920, fil.mag. 1924, fil.lic. 1940 och påbörjade arbetet på en doktorsavhandling om aspekter i ryskan. Åren 1924–1925 hade han ett stipendium från tjeckoslovakiska undervisningsministeriet, vilket gjorde att han kunde studera tjeckiska vid Karlsuniversitetet i Prag. Han reste också intensivt i Europa, vilket grundlade hans omfattande språkkunskaper: han talade åtminstone fem språk flytande.
Efter studietiden i Prag bosatte sig Erik Frisk i Halmstad, där han arbetade som ämneslärare, adjunkt och senare lektor (i tyska, franska och ryska) fram till sin pensionering. År 1932 gifte han sig med Mimi Boeck från Österrike, som kommit till Sverige som krigsbarn under första världskriget, och tillsammans med henne fick han tre barn. Åren 1937–1938 tjänstgjorde han vid Karlsuniversitetet som mycket uppskattad svensk lektor. I många år var han ordförande i Alliance Française, och som entusiastiskt ombud för Radiotjänst i Halmstad gjorde han mellan 1944 och 1963 närmare tvåtusen program.
Under kriget var Erik Frisk, med Halmstad som bas, engagerad i den tjeckiska motståndsrörelsen och fungerade fram till 1944 (då han avslöjades av Gestapo) som kontaktman mellan bland annat tjeckiska flygare i England och deras familjer i protektoratet Böhmen–Mähren. Efter avslöjandet sov han med en laddad pistol bredvid sängen. Han och hans hustru tog också emot krigsbarn från Finland och Frankrike och erbjöd judiska flyktingar från Danmark och Norge en tillfällig bostad i Halmstad. Som tack för sina insatser hedrades han efter kriget med tjeckoslovakiska Vita lejonets orden och franska Hederslegionen.
Förutom allt detta var Erik Frisk även översättare – från tjeckiska. Han översatte visserligen en bok från engelska, Humphrey Cobbs På ärans fält (1935), senare filmatiserad av Stanley Kubrick, men för övrigt specialiserade han sig på tjeckisk skön- och facklitteratur. Efter att ha översatt två handböcker av litteraturhistorikern Arne Novák gjorde Frisk i mitten och slutet av 1930-talet ett flertal litterära översättningar, vilka utan tvekan innebar något nytt (1934–1939 översatte han sex böcker). Tidigare tjeckiska översättningar gör idag ofta ett livlöst och stilistiskt okänsligt intryck, eller också är de starkt påverkade av tyska översättningar, som Den tappre soldaten Svejks äventyr under världskriget (översättning Daniel Brick 1930–1931, med många omtryck fram till 1998). Men såväl i Karel Čapeks kända Ett år med min trädgård och Salamanderkriget som i hans Meteor och Hordubal, de två första delarna i en romantrilogi, möts vi av ett nyansrikt och i högsta grad levande språk som gör författarens stil rättvisa. Med sin skildring av hur salamandersläktet erövrar världen kanaliserade Salamanderkriget (1936) dessutom de stämningar som låg i tiden.
Andra översättningar av Frisk som förtjänar att lyftas fram är Sju gånger i huvudrollen (1946) och Den försvunne (1952) av emigranten Egon Hostovský, förnyare av den tjeckiska psykologiska romanen. Den senare boken kom först ut i dansk och svensk översättning, vilket säger en del om Frisks kontakter med samtida tjeckiska författare. Men den av Frisks översättningar som gör allra starkast intryck är ändå Jan Nerudas humoristiska och ömsint ironiska skildring av Pragstadsdelen Malá Strana vid 1800-talets mitt i Berättelser från Lillsidan (1959).
Frisk gick bort den 16 januari 1970.