Svenskt översättarlexikon

Anders Nicander föddes den 29 augusti 1707 i Näshults socken i Jönköpingslän. Han studerade i Lund och tillbringade därefter några år som informator i adliga Stockholmsfamiljer innan han fann sin slutliga bestämmelse som tulltjänsteman, från 1737 stationerad i Västervik. Från sin tidiga ungdom var han litterärt produktiv och översatte under åren i Stockholm bland annat William Derhams populära och inflytelserika Physico-theologie och Astro-theologie. Senare ägnade han sig framför allt åt Vergilius och översatte hela Aeneiden, varav dock bara de båda första sångerna blev tryckta. Herostratisk ryktbarhet vann Nicander genom sina latinska ”konstverser” som onomastica, eteostica och anagrammata, där han excellerade i sinnrika bokstavs- och sifferkombinationer som väckte Kellgrens diaboliska förtjusning.

Som skald och översättare kan Nicander tillmätas viss betydelse genom sina ihärdiga ansträngningar att hålla hexametern levande i en tid då de antika versmåtten ansågs mer eller mindre obrukbara för svenskspråkig diktning. Hans regler för en svensk hexameter var dock alltför osmidiga och främmande för det naturliga språket för att ha framtiden för sig. Med utgångspunkt från Gustaf Palmfelts översättning av Vergilius ekloger, som han utgav i en reviderad upplaga 1752, framlade han redan 1737 sina Oförgripliga anmerckningar öfver svenska skalde-konsten, där han ger anvisningar för en svensk hexameter efter latinsk prosodi. Dessa kvantitetsregler innebar emellertid att många vanliga ordformer fick utmönstras och andra användas bara efter besvärande ingrepp, till exempel herda’na, fårena i stället för herdarna och fåren. Förutom i Vergiliusöversättningarna använde Nicander denna hexameterform i en rad originalarbeten. Flera av hans otryckta psaltarparafraser tonsattes av den åldrade J.H. Roman.

Nicander var en särling bland sin tids svenska poeter men väckte respekt och sympati i vida kretsar. År 1762 tilldelades han professors namn. Han gick bort den 8 mars 1781 i Västervik.