Albert Montgomery, 1852–1913

Foto: KB

Henrik Albert Montgomery föddes i Värmland den 29 december 1852 som son till Henric Victor Montgomery och dennes hustru Ida, född Maule. Båda föräldrarnas familjer hörde till de skotska adelssläkter som flyttade till Sverige under 1700-talet och som ofta etablerade sig i Västsverige för att ägna sig åt bergshantering. Arvet från de brittiska öarna var av allt att döma ännu levande under Albert Montgomerys uppväxt, och han kan mycket väl ha fått lära sig engelska redan från barnsben.

Fadern ägde flera järnbruk i Värmland men sålde av verksamheten 1862 för att fortsätta som grosshandlare i Göteborg.  Sonen Albert var nummer tre i en syskonskara om sex barn. Han avlade mogenhetsexamen i Göteborg 1872, läste en tid vid tekniska högskolan i samma stad innan han 1873 flyttade till Uppsala för att skriva in sig vid universitetet där. Studierna avslutades med en fil.kand. 1877. Albert Montgomery blev 1881 fängelseskollärare på Långholmen i Stockholm, två år senare skolföreståndare. Från 1888 var han tillförordnad direktör vid Centralfängelset i Göteborg, från 1898 direktör. År 1904 blev han direktör för tvångsarbetsanstalten för kvinnor i Norrköping, och kort före sin död var han 1912 tillbaka i huvudstaden som direktör för Straffängelset. Åren 1899−1904 var han ledamot av stadsfullmäktige i Göteborg. Han gifte sig 1899 med grosshandlardottern Ellen Wennerström, med vilken han fick två söner.

Ämbetet som fängelsedirektör var tydligen inte mer betungande än att Albert Montgomery också fick tid att syssla med annat. Tillsammans med Johan Bernhard Lundström gav han ut Uppslagsbok för alla (1887), ett konversationslexikon i fickformat. Han stod också bakom ett lexikon som förklarade främmande ord i svenskan, ett par engelsk-svenska ordböcker samt ett ficklexikon som avslutas med en liten vägledning för svenskar som ämnar utvandra till Amerika.

Från 1880-talets början var Montgomery aktiv som översättare. I sitt urval var han helt anglofil, tydligt inriktad mot underhållningslitteratur, i första hand humoristiska romaner, men också verk med fantastiska och äventyrliga inslag. Urvalet är tämligen konsekvent och tycks ha styrts av översättarens personliga smak. Påfallande många av verken är skrivna av journalister, några med band till den brittiska skämttidningen Punch.

Den mest spridda berättelsen i Montgomerys verklista är otvivelaktigt Jerome K. Jeromes klassiker Tre män i en båt, utgiven 1890, året efter originalet. Trots flera nyöversättningar skulle Montgomerys version leva vidare och tryckas om mer än tio gånger, ända in på 1950-talet. Dessutom skulle den 1946 komma ut i Forumbiblioteket efter att ha genomgått en endast lätt modernisering av Birgitta Hammar. Montgomerys namn föll dock bort i denna utgåva, liksom i de tio efterföljande nytrycken av den moderniserade versionen, som enbart bar Hammars namn. På så vis kom Montgomerys översättning att leva i nästan hundra år, in på 1980-talet.

Montgomery översatte ytterligare fem titlar av Jerome K. Jerome, däribland En dagdrifvares funderingar (1890) och Tre man på velociped (1900). Översättningarna gjordes för bokförlaget Fahlcrantz & Co, som vid denna tid satsade på engelska romaner i allmänhet och humoristiska arbeten av brittiskt ursprung i synnerhet. Urvalet var ibland påfallande enhetligt: en bok som Vi tre och Troddles (1894) av R. Andom (pseudonym för Alfred Walter Barrett) är till upplägget nästan en kopia av Tre män i en båt och skildrar i episoder fyra piprökande, smålöjliga herrar med en hund, vilka gärna umgås på sin fritid och samlar på sig små blamager.

Vid sidan av sådana humoristiska titlar översatte Montgomery också en del annan engelsk underhållningslitteratur, bland annat flera äventyrsromaner av Hugh Conway (pseudonym för Frederick John Fargus). Hans sista översättning var F. Ansteys (pseudonym För Thomas Anstey Guthrie) Bronsflaskan (1900), i vilken författaren vänder på det klassiska motivet ur Tusen och en natt: anden i flaskan är här inte hämndlysten efter den långa fångenskapen utan tvärtom mycket tacksam mot befriaren, och för att betyga sin uppskattning iscensätter den saker som hans herre måste skämmas över. Översättningen utkom i moderniserat skick så sent som 2005.

Albert Montgomery avled den 17 februari 1913.