Über allen Gipfeln
Vilken är den utländska dikt som flitigast tolkats till svenska? Mycket tyder på att det är Johann Wolfgang von Goethes ”Über allen Gipfeln” (efter den inledande raden) eller ”Wandrers Nachtlied”, som den också kallas, från 1780. Dikten hade från början ingen egentlig titel, utan fick först senare den intetsägande benämningen ”Ein Gleiches” ("en liknande"), eftersom den i dess första tryckta upplaga hänvisar till den föregående dikten ”Wandrers Nachtlied” från 1776.
Uppenbarligen finns det drygt tvåtusen svenska tolkningar av Goethes berömda aftonvisa. År 1915 utlyste nämligen Svenska Dagbladet en pristävling om översättning till svenska av dikten efter en debatt om en kritiserad tolkning i Stockholms Dagblad. Som resultat kom det alltså in över tvåtusen förslag. Om detta kan man läsa i Johannes Edfelts artikel ”Svenska tolkningar av Über allen Gipfeln” (1958).
Trots att det skenbart inte sägs så mycket i dikten – ”att det inte blåser, att fåglarna somnat och att man snart kan gå och lägga sig” – får vi enligt Hans Larsson ”formligen anstränga oss för att hålla borta det märkvärdiga som dessa fakta vilja dra med sig” (Litteraturintryck, 1926).
Algot Werin menar att dikten ger en inblick i poesins hemlighet genom att på ett kongenialt sätt förmedla den känsla som uppfyllde Goethe vid anblicken av kvällslandskapet uppe på berget Kickelhahn den 6 september 1780: rein, ruhig, gross, einfach. Själv tycks Goethe inte ha betraktat dikten som något annat än en tillfällig improvisation. Han skickade den förmodligen inte till Charlotte von Stein, trots att han skrev till henne samma kväll som dikten tillkom, utan den trycktes först i den upplaga av hans samlade verk som började utges 1815 (Goethe – lyrikern, 1967).
Här återges de 21 tolkningar av ”Über allen Gipfeln” som finns i Johannes Edfelts artikel, tillsammans med ytterligare tio tolkningar i urval från 1900-talets senare hälft.
Über allen Gipfeln (Ein Gleiches)
Über allen Gipfeln
Ist Ruh,
In allen Wipfeln
Spürest du
Kaum einen Hauch;
Die Vögelein schweigen im Walde.
Warte nur, balde
Ruhest du auch.
- J.W. von Goethe (1780)
Stilla ligga dalar
Och höjd.
En flägt som svalar
Är knappt röjd
Bland trädens flock.
I skogen små foglarne sofva,
Snart vill jag lofva,
Sofver du ock.
- Victor Emanuel Öman (1857)
Öfver jord och himmel
tystnad rår.
Allt lifvets vimmel
natten når,
stilla, blid.
Toner, som jublade, domna.
Snart får du somna,
hjärta, i frid.
- Karl Wåhlin (1892)
Stilla hvilar
hvarje höjd;
en fläkt, som bland löfven ilar,
knappt blir röjd.
Små fåglarna nu
tystnat i lund.
Vänta blott, om en stund
hvilar ock du.
- Bernhard Risberg (1893)
Ingen trädtopp röres
I skog;
Knappt en suck som höres
Vinden drog.
Fågeln i bo
Tiger i sofvande lundar.
Snart, tro mig, stundar
Ock för dig ro.
- Carl Snoilsky (1901)
Öfver bergens kammar
är frid;
mellan trädens stammar
vindens strid
hör du ej nu;
i skogen ej fåglarna drilla.
Vänta, snart stilla
hvilar ock du.
- Gustaf Lindborg (1913)
Öfver alla toppar
är ro.
Hvart lif som hoppar
sökt sitt bo.
Ej hörs ett lock.
Små fåglarna tiga i skogen.
Snart är du mogen
för hvila ock.
- Sven Söderman (1915)
Öfver bergens kammar
dag dör.
Bland trädens stammar
ej du hör
fåglarnas flock.
I kronorna kvällsvinden somnar.
Vänta, snart domnar,
hjärta, du ock.
- Axel Gauffin (1915)
Över alla fjällen
är ro.
Från alla tjällen
från myr och mo
hörs knappt ett ljud,
och fåglarna tiga bland säven. –
Snart får du även
vila hos Gud.
- Bertil Ekman (före 1921)
Över alla toppar ro.
Knappt ett sus.
Alla vatten spegla klart
stillnat ljus.
Skogens fåglar i sitt bo
tystna nu.
Vänta, snart
vilar också du.
- Verner von Heidenstam (1921)
Ovan alla toppar
är ro,
i alla droppar
skog och mo
spegla sig klart.
Små fåglarna tystnade nu ock.
Vänta blott, du ock
vilar nog snart.
- Ernst Liljedahl (1921)
Över topp och tinne
är ro.
Knappt rörs härinne
skogens bo
av en vindfläkt nu.
Till nästet fåglarna ila.
Snart skall du vila
lugnt även du.
- Bo Bergman (1922)
Dag på bergens kammar
nu dör.
Bland skogens stammar
ej du hör
fåglarnas röst.
I kronorna kvällsvinden domnar –
snart du ock somnar
stilla, var tröst!
- Axel Gauffin (1926)
Stillhet över fjällen
och frid…
Knappt genom kvällen
drar en blid
susning ännu…
I skogen ej fågel hörs drilla…
Bida blott, stilla
slumrar du snart, även du.
- Allan Bergstrand (1932)
Över bergens kammar
frid rår,
bland skogens stammar
vindlös går
stillhetens stig,
små fåglarna tystnat i lunden.
Snart kommer stunden
också för dig.
- Johan Bergman (1934)
Över blånande tinne
är ro,
djupt därinne
i dunklet bo
tystnad och stillhet nu.
Fåglarna tiga i skogen.
Vänta, var trogen,
snart vilar ock du.
- Justus Elgeskog (1940)
Över bergen stiger
hög ro.
I skogen tiger
stilla nu
vart fågelbo.
En fläkt i kronorna domnar.
Vänta, du somnar
snart, även du.
- Anders Österling (1943)
Över bergen vilar
djup ro.
Hör kvällens ilar
tystna bland
kronorna nu.
I lövvalven sången har domnat.
Snart har du somnat
lugnt även du.
- Elof Åkesson (1947)
Över berg och dalar
rår frid.
I skogens salar
domnar blid
kvällsvinden nu.
Fåglarnas sång är till ända.
Snart, snart, kanhända
slumrar ock du.
- Bengt Franzén (1949)
Över alla höjder
är ro.
I skogen var fågel
sökt sitt bo.
Knappt en vindfläkt silar
genom träden nu.
Vänta, snart vilar
också du.
- Erik Blomberg (1958)
Över alla höjder
är ro.
I skogen var fågel
sover i sitt bo.
Tyst genom träden silar
en vindfläkt som dagen spart.
Vänta blott, snart
du också vilar.
- Erik Blomberg (1958)
Över bergen stiger
aftonro.
Var fågel tiger
i sitt bo.
Knappt märkbar nu
i träden en vindfläkt ilar.
Vänta, så vilar
snart även du.
- Anders Österling (1958)
Högt uppe bland bergen
är ro.
Intet levande väsen
synes
i träden bo,
fåglarna tiga i skogen.
Vänta en stund ännu,
snart tystnar även du.
- Bo Setterlind (1958)
Ovanstående översättningar är citerade efter Johannes Edfelt, ”Svenska tolkningar av Über allen Gipfeln”, i En Goethebok till Algot Werin, red. av Carl Fehrman, Nils Ivar Ivarsson och Hans Ruin, Lund: Gleerup 1958, s. 191–200.
***
Över alla tinnar
är ro.
I alla toppar
spårar du
knappast en fläkt.
Små fåglar tiga i skogen.
Vänta blott, snart
vilar ock du.
- Anders Österling (1954) [Dikt och mening, Stockholm: FiBs lyrikklubb, 1954, s. 80.]
Över alla höjder
är ro.
Tyst sover fågeln
i sitt bo.
Knappt en vindfläkt silar
genom träden nu.
Vänta, snart vilar
också du.
- Erik Blomberg (1963) [Erik Blomberg, ”Min dikt och den andres”, Lyrikvännen 4:1963, s. 4.]
Över topp och tinne
är ro.
Knappt rörs härinne
skogens bo
av en vindfläkt nu.
Stilla fågelrösterna domna.
Snart skall du somna
lugnt även du.
- Bo Bergman (1965) [i Lyrik ur världslitteraturen. En litteraturhistorisk antologi av H. Elovson, Lund: Gleerup 1965, s. 316.]
Alla höjder vilar
i ljus –
i skogen silar
knappt ett sus
bland träden fram.
Var fågel är tyst när det svalkas.
Vänta – snart nalkas
den ro du förnam.
- Nils Johansson (1978) [J.W. von Goethe, I diktens strålglans. Goethedikter tolkade och kommenterade av Nils Johansson, Stockholm: Rabén & Sjögren 1978, s. 106.]
Över berg och dalar
är stillhet nu.
I skogens salar
känner du
knappt en vindfläkt ila.
Tystnat har fåglarnas sång.
Vänta: vila
får även du en gång.
- Bengt Erasmie (1979) [Bengt Erasmie, ”Goethes mästerdikt”, Lyrikvännen 1:1979, s. 39.]
Över bergens välvning
är frid;
en kåres skälvning
rör knappt vid
kronorna nu;
små fåglarna slutat att drilla.
Vänta blott, stilla
vilar snart du.
- P.G. Ragnar Eklund (1979) [P.G. Ragnar Eklund, ”Den oöversättliga dikten”, Lyrikvännen 3: 1979, s. 39.]
He e så stillmot longt
så e gaar it tti fata.
He rööss it in kvisst
it in skata.
Skåossfååglan letä vara
ti sjong.
Vent tto bara.
Snaart letä to å
vara.
- Lars Huldén (1987) ["In viiso såm ein sjongd såm va uut å jikk åm nattin", Judas Iskariot-samfundets årsbok 1987, s. 101. Översättning till österbottniska.]
Ro är över
alla berg.
Bland alla löven
var du är –
andlöshet.
Fåglarna i skogen har tystnat.
Vänta, lyssna!
Snart vilar du med.
- Augustin Mannerheim (2011) [J.W. von Goethe, Livskälla ur döden sprungen. Tolkning, urval, inledning och kommentarer av Augustin Mannerheim, Lund: Ellerströms 2011, s. 17.]
Över bergen
det tysta.
I trädens kronor
stillhet.
Skogens fåglar
stumma.
Snart
även du.
- Bo Carpelan (2013) [Bo Carpelan, Mot natten. Dikter 2010, Helsingfors: Schildts & Södertröms 2013, s. 18.]
Över samtliga fjällen
sjönk fred.
Knappt ej i kvällen
hörs kring träd
ett vinddrags tjut.
Små pippiar tiga i parken.
Vänten: nog snarken
I inom minut.
- A:lfr-d V:stl-nd [eg. Sven Collberg] (1998) [cit. efter Med andra ord. Medlemsblad för Översättarcentrum, 20 (augusti 1999), s. 4.]