Ulla Hornborg, 1910–2000
Ulla Lovisa Ulrika Hornborg föddes den 29 juni 1910 i Lovisa, Södra Finland, som dotter till Torsten Bogislaus Hornborg och Irma Hanson. Hon hörde till den hornborgska släkten, som har spelat en viktig roll i Finlands svenska kulturliv. Fadern var verksam inom industrin, senare som stadsdirektör i Ekenäs, men var bekant också som romanförfattare. Farbror Eirik Hornborg var historiker och skrev även historiska romaner, liksom farbrorn Harald Hornborg. Ulla Hornborg gick i Nya svenska samskolan i Helsingfors och tog studenten 1929. Efter att ha idkat studier vid Helsingfors universitet och skrivit den populära ungdomsromanen Veronica far västerut (1933) var hon till 1970-talets slut verksam vid reklambyråerna Liikemainonta och Finlands annonscentral, samt som översättare, inte minst av hörspel för radion.
Åren 1934−1952 utkom 20 prosaverk i Hornborgs översättning. Huvudsakligen var det engelskspråkiga författare, men hon översatte med åren också från finska, tyska, danska och ryska. Först ut var två verk av den amerikanskfödda, i Finland bosatta Helen af Enehjelm, som sedermera började skriva på svenska. Anmärkningsvärd var översättningen av Vladimir Tjernavins Jag talar för de stumma (1935). Författaren hade suttit i arbetsläger i Sovjet men rymt till Finland över Karelen. Tillsammans med hustrun Tatiana Tjernavina, vars verk översattes av Hjalmar Dahl, gav han ett av de första litterära vittnesmålen från det sovjetiska GULAG-systemet. Andra nämnvärda titlar var Aldous Huxleys novellsamling Den mexikanska hatten (1946) och den irländske författaren Liam O’Flahertys Uppror (1951), som behandlar det tragiska upproret i Dublin 1916. Hornborg tog inledningsvis uppdrag mest från finlandssvenska förlag, efterhand också från Sverige. Urvalet var blandat: omkring 1950 översatte hon flera romantiska amerikanska underhållningsromaner, längre fram krigsminnen av Eeva Kilpi och Urho Kekkonens memoarer.
På 1950-talet fick Ulla Hornborgs verksamhet som översättare en ny dimension: hon började översätta hörspel, förmodligen på initiativ av Karin Mandelstam. Hornborg låg bakom ett hundratal översatta radiopjäser, de flesta (cirka åttio stycken) tillkomna under åren 1953−1977. Som översättare av hörspel är hon den mest produktiva någonsin i Finland.
Bland de engelska och amerikanska författare, vars verk Hornborg arbetade med (ibland i adaptioner), återfinns Ray Bradbury, Noël Coward, John Galsworthy, Eugene O’Neill, Allan Sillitoe, Tennessee Williams och Rodney Wingfield. Hon översatte även några spanska verk, till exempel Söndag efter söndag av Alfonso Sastre. Mestadels var det fråga om alldeles nya pjäser, men någon gång översatte Hornborg klassiska eller åtminstone äldre verk som Den politiske kannstöparen av Ludvig Holberg, Ixion på Olympen av Benjamin Disraeli och Emilia Galotti av Gotthold Ephraim Lessing. Översättningar för radion av ryska och östeuropeiska författare tycks till stor del ha legat på hennes ansvar; hit hör bulgaren Boris Aprilov, ungraren István Csurka, makedoniern Blagoja Ivanov, tjecken Ivan Klíma och ryssen Viktor Rozov, vars hörspel Tranorna flyger även uppmärksammades genom en filmatisering. Förutom ryssarna översattes nog de flesta via förmedlande språk.
På 1950-talet hyste Radioteatern stort intresse för skandinavisk dramatik och Ulla Hornborg översatte verk av danska, norska och isländska författare: Peter Albrechtsen, Anders Bodelsen, H.C. Branner, Gunnar Gunnarsson, Geir Kristjánsson, Jóhann Sigurjónsson och Tormod Skagestad. Hon var också en av de många finlandssvenska översättare som har förmedlat finsk litteratur till svenskspråkiga läsare och radioåhörare. Hon översatte många finska radiopjäser, som först hade framställts i Radioteaterns finska avdelning under ledning av kulturkritikern och författaren Olavi Paavolainen. Särskilt nämnvärda är Kalervo Siikavas Sista vagnen, Kauko Valta Ylännes Solen går upp, Kyllikki Mäntyläs Opri och Oleksi (ett mycket omtyckt hörspel om gamla karelska människor), Heimo Susis Marmorspisen och Tauno Yliruusis Lyckoepidemin. Man kan också nämna Hella Wuolijokis och Bertolt Brechts Husbonden på Iso-Heikkilä och hans dräng. Från finskan översatte Hornborg även Borgmästaren och den vackra mjölnarhustrun, som var Urpo Lauris hörspel efter en novell av den spanska författaren Pedro Antonio de Alarcón.
I en intervjubok av Tatiana Sundgren har Hornborg uppgivit att hennes översättningar blev så många kanske som "ett sätt att fly från reklamen". Vad gäller de sång- och vistexter som hon också översatte jämför hon det med korsordslösning och anser att "det är knappast översättning, snarare omdiktning, tolkning till svenska". Om sitt översättningsarbete berättar hon:
Det blir mycket spring för att kolla fakta − på bibliotek, hos olika experter. Och man måste kunna växla stil från en bok till en annan, skifta färg som en kameleont.