Lars Arnell, 1781–1856

Porträtt av Carl Peter Lehmann

Lars Arnell föddes den 13 januari 1781 i Stockholm (även andra uppgifter förekommer). Hans far och namne var major och modern Sophie, född von Rosen, kom också från en militärfamilj. Själv inledde Lars Arnell tidigt en militär karriär. Han var stabsadjutant hos fältmarskalk Toll, deltog i pommerska kriget 1805–1807 och blev senare major vid Kalmar regemente. År 1812 gifte han sig med Anna Ulrika Margareta af Harmens, dotter till en major. Året därpå tog han avsked från krigstjänsten. Han var landshövding i Jämtland 1817–1818, därefter 1818–1823 i Hallands län. År 1823 återvände han till Stockholm och tjänstgjorde som statssekreterare vid krigsexpeditionen.

Arnell var utomordentligt språkbegåvad. Han hade dessutom stora sällskapstalanger. Han rörde sig i huvudstadens förnämsta umgängeskretsar, där han tycks ha trivts. Men han levde på större fot än hans ekonomi tillät, ägnade sig åt spel och drogs in i ekonomiska äventyrligheter. Det utsvävande levnadssättet kritiserade han själv i en anonymt utgiven skrift. Karl XIV Johans välvilja, som han i hög grad åtnjöt, kunde i längden inte skydda honom utan han försattes i en konkurs som orsakade skandal i huvudstaden. För att undgå att häktas lämnade han landet, vistades i Danmark och sedan också under ett knappt år 1825–1826 i Hamburg där han för sin försörjning ägnade sig åt att översätta framför allt romaner som var efterfrågade på marknaden. För att klara sin överlevnad arbetade han snabbt och flitigt och upprättade goda kontakter med förläggarna Zacharias Hæggström och Per Georg Scheutz i Stockholm.

Hans främsta språk var tyska och franska, vilket resulterade i översättningar av bland annat den då mycket populära Johanna Schopenhauer, vars reseskildringar från Skottland och Frankrike han gav en levande svensk språkdräkt. Han översatte också Alfred de Vigny, Chateaubriand och d'Arlincourt.

Engelska romaner efterfrågades vid denna tid av en stor läsekrets. Arnell lärde sig engelska och översatte med framgång flera titlar av författare på modet som Walter Scott, Washington Irving och James Fenimore Cooper. Scotts Sjöfröken (1828, originaltitelThe Lady of the Lake) vann med skäl stor uppskattning och utgavs snabbt i två upplagor.

På hösten 1826 dömdes Arnell till två års straffarbete på Kristianstads fästning för grov vårdslöshet mot borgenär. Fästningsstraffet avtjänade han dock aldrig. Han tvingades istället under oklara omständigheter att lämna landet på våren 1827 och begav sig till Åbo där han togs emot av sin syster, som var änka efter den finske professorn Pippingsköld. På hennes gård Kakkorais utanför Åbo kunde Arnell arbeta med de förlagskontakter han upprättat i Stockholm.

Huvudparten av Arnells rika översättningar tillkom under några få pressande år under andra halvan av 1820-talet. När han 1830 på allvar etablerar sig i Åbo och blir rysk ”undersåte” är tiden för de vidlyftiga översättningsarbetena över.

År 1830 blev han rysk medborgare. Han etablerade sig som bokhandlare och drev Christian Ludvig Hjelts bokhandel i Åbo. Under åren 1830–1839 redigerade han tidningen Åbo Underrättelser, där han också utan signatur publicerade egna översättningar.

Han gick bort den 9 juni 1856.