Svenskt översättarlexikon

Paret Ivan och Ruth Bohman låg tillsammans bakom en omdiskuterad men väl använd översättning av Karl Marx Kapitalet, utgiven första gången 1969−1978.

Rickard Ivan Fredrik Bohman var född i en arbetarfamilj i Norrköping den 25 oktober 1902. Enligt en uppgift ska han ha genomgått elementarutbildning utan att avlägga studentexamen. År 1926 utexaminerades han från Linköpings folkskollärarseminarium och kunde därefter tjänstgöra som lärare, till en början i Norrbotten.

Ruth Ågren var född i Kalix den 2 december 1913 som andra dotter till EFS-pastorn Oskar Johannes Ågren och småskolelärarinnan Stina Ågren. Hon växte upp i Åsele i Lappland. Hemmet var inte välbärgat men intellektuellt. Ruth fick en religiös uppfostran. Fadern dog när hon var 15. För att kunna försörja de sex barnen fick modern då tillstånd att utöva sitt yrke, något hon inte kunnat göra som gift kvinna. Så träffade dottern sin blivande man, som var folkskollärare vid samma byskola som Ruths mor.

Paret gifte sig 1932 och Ruth Bohman fick då lägga sina planer på att själv utbilda sig till lärare på hyllan för att istället bli husmor. År 1934 föddes det första av med tiden fem barn. Familjen hade då flyttat till Holmsund och snart vidare till den lilla byn Bredsele, nordväst om Dorotea.

Ivan Bohman var politiskt aktiv, i början av 1930-talet som liberal. Paret läste mycket, gärna samhällskritisk litteratur − Upton Sinclair var en favorit. Sockenbiblioteket stod i deras hem och de prenumererade på flera tidningar. Båda makarna recenserade böcker och fick då recensionsexemplar av aktuell litteratur. ”Mamma stod vid spisen och rörde i en gryta och läste”, minns dottern Kristina Bohman Söderdahl. Hemmet var en centralpunkt i lokalsamhället. Ivan hjälpte skogsarbetarna och deras familjer med deklarationer och annat som krävde läs- och skrivkunnighet. Paret kom i kontakt med den sociala nöden och levde nära människor i mycket svåra omständigheter. Samtidigt växte nazismen fram också i Norrlands inland. Makarna Bohman radikaliserades: de blev socialister. Ruth Bohman skrev krönikor i Norrskensflamman, som var belagd med spridningsförbud under kriget.

En katalysator i Ruth Bohmans politiska utveckling var sprängningen av Norrskensflammans redaktion i Luleå den 3 mars 1940. Fem människor omkom, varav två barn. När begravningen skulle äga rum förbjöd stadsfiskalen, som senare skulle fällas för att ha planerat dådet, följet att ta vägen genom staden. De mördades familjer fick gå runt stadskärnan i den kalla marsdagen, följande fem enkla kistor på ett lastbilsflak. Ruth Bohman gick i begravningståget. Situationens skriande orättfärdighet fick henne att bli medlem i Sveriges kommunistiska parti.

Några år efter kriget flyttade familjen söderut, till Gisslarbo i Västmanland. Ruth Bohman hade varit på kurs vid Kvinnliga Medborgarskolan i Fogelstad redan 1946; nu blev hon radikal även i kvinnorättsfrågor. Det var för sitt mångåriga engagemang i den proletära delen av kvinnorörelsen som hon framförallt blev ihågkommen. Hon var aktiv i Svenska kvinnors vänsterförbund och Kvinnor för fred, skrev kvinnohistoriska verk och publicerade sig i Vi mänskor, Zenit och Kvinnovetenskaplig tidskrift. Båda makarna Bohman var aktiva i kyrkofullmäktige i hembygden. Ivan Bohman var lärare i Gisslarbo. Längre fram flyttade paret till Kolsva norr om Köping. Ivan Bohman avled den 18 juni 1970. Ruth Bohman flyttade snart därefter till Uppsala.

En tid före sin död hade Ivan Bohman tagit sig an uppdraget att översätta Karl Marx Das Kapital till svenska. Det var dottern Kristinas make Bo Gustafsson, som var Marxkännare och sedermera blev professor i ekonomisk historia, som förmedlat uppdraget. Förläggare Bo Cavefors hade i förstone vänt sig till Gustafsson, som avböjt på grund av tidsbrist men föreslagit sin svärfar. Ivan Bohman tog på sig uppgift under förutsättning att han fick diskutera översättningen med sin svärson. Det blev många köksbordsdiskussioner hemma hos Bohmans om innebörden i Marx text.

Det förelåg redan en översättning av Rikard Sandler från 1930−1933, men den ansågs oläsbar. Bohman hade som mål att åstadkomma en översättning som folk kunde läsa och förstå, och han grep sig an uppgiften i uttalat syfte att begripliggöra och förenkla originalet där så var möjligt. På ett sätt tycks detta ha lyckats väl, för enligt Cavefors sålde nyöversättningen i 26 000 exemplar endast i de utgåvor som producerades av hans förlag.

Ivan Bohman översatte de första två delarna, utgivna 1969 respektive 1971. När han sedan dog innan arbetet slutförts var det en hederssak för Ruth Bohman att fullfölja översättningen. Tyskan hade hon inte skolbetyg i, men hon hade läst in både tyska och engelska på Hermods och tenterat av för studentbetyget. Någon underlägsenhetskänsla på grund av sin brist på formell bildning hade hon aldrig. När hon beslöt sig för att fullfölja det stora arbetet hade hon redan översatt Marx Klasstriderna i Frankrike 1848−1850, som 1971 gavs ut av Gidlunds förlag. Hon hade också skaffat sig beläsenhet när det gällde ekonomisk teori − för att förändra systemet måste man förstå hur det fungerade. Hennes översättning av Kapitalets tredje del förelåg 1978. Den tillkom, liksom makens översättningar, med viss assistans från svärsonen.

Makarna Bohmans Marxöversättning byggde på en parallelläsning av det tyska originalet och Sandlers översättning, där utgångspunkten var att se hur Sandler hade löst sin uppgift och sedan hitta bättre lösningar där det behövdes. Förlagorna var dock inte desamma: Sandler hade utgått från Karl Kautskys folkupplaga medan paret Bohman anlitade en samlad utgåva av Werke. Initierade läsare inom vänstern har funnit en del fel i arbetet, som är omdiskuterat. Mats Lindberg lät 1985 publicera en korrekturlista, som infogades i senare utgåvor.

En hätsk debatt utbröt i Aftonbladet 1970 efter att den erfarne marxistiske skribenten, religionshistorikern och tidigare Moskvatrogne kommunisten Per Meurling hade nedgjort det första bandet av Bohmans översättning. Meurlings recension kan med fog placeras i den grövsta delen av spektret när kommer till sågningar. Man kommer inte ifrån känslan att en viss marxistisk sekterism har försvagat skribentens känsla för det passande, inte heller att Meurling kan ha stört sig på att ”en folkskollärare från Kolsva” helt oförväget hade givit sig på denna kanoniska skrift. Då Bohman infogat en not om den svenska bondeklassens historiska roll i Marx text beskrivs det av Meurling som att översättaren inte kunnat ”behärska sin lilla skitviktighet”; Bohman var också ”vulgär” och ”totalt renons på litterär stilkänsla”. Hånfull och indignerad angrep Meurling i synnerhet det lokaliserande och förvisso anakronistiska grepp som Bohman tillgripit då han på ett ställe bytt ut en okänd tysk nationalekonom mot den svenske nationalekonomen och folkpartiledaren Bertil Ohlin (född långt efter Marx). Meurling var upprörd: ”ett klassiskt verk […] måste respekteras i sin autentiska form”. Som han såg det hade Bohman inte heller ”kunnat göra rättvisa åt dramatiken i Marx’ stil” och han påtalade en rad sakfel och förvirrande lösningar.

Översättaren låg sjuk (han avled några månader senare), och istället inskred författaren Sture Källberg till hans försvar med en stilla protest mot Meurlings råa tonfall. Han påpekade att redan Sandler hade bytt ut den okände tyske nationalekonomen mot ”herr Pettersson” och att en engelsk översättning gjort på motsvarande sätt. Han avslutar:

Herr Meurling förefaller att höra hemma i det sällskap, som strävar efter att förvandla Marx till någon sorts estet, vars texter är till för att njutas i original av ett utvalt akademiskt fåtal, istället för att läsas i översättning och förstås av vanliga dödliga och användas som politiska vapen.

I ett genmäle lade Meurling större vikt vid att Bohman hade utgått från en olämplig utgåva av Kapitalet. Hela diskussionens karaktär av inomsekteristisk tuppfäktning blev samtidigt tydligare då han som stöd för sin åsikt åberopade egna politiska meriter inom det revolutionära kommunistpartiet.

Slutligen svarade Bo Gustafsson och Ivan Bohman, och av deras uppretade svar blir det tydligt att grunden för hela missämjan egentligen hade att göra med val av förlaga och att Meurling med en närmast religiös fanatism förfäktade en viss utgåva före alla andra.

Paret Bohmans Marxöversättning fortsätter att vara omdiskuterad, men den är också fortsatt använd och omtryckt. En knappt halvsekel efter det första bandet har fortfarande ingen tagit sig för att försöka göra det bättre.

Ruth Bohman avled den 12 december 2011.