Einar Malm, 1900–1988
Johan Einar Fredrik Malm föddes den 6 juli 1900 i Botkyrka i Stockholms län. Hans mor var född Agnes Jenny Cederberg; fadern Gösta Oskar Carl Gustaf Malm var ingenjör och en framstående ämbetsman och partipolitiskt obunden politiker. På 1920-talet innehade han befattningarna som handelsminister och socialminister i de Geers respektive von Sydows ämbetsmannaministärer. En tid var han landshövding i Norrbottens län. I familjen fanns även två yngre syskon.
Vid knappt arton års ålder avlade Einar Malm 1918 studentexamen och skrev sedan in sig vid Uppsala universitet. Han var medgrundare av studenttidningen Ergo och jämte Karin Boye en av de centrala figurerna i det litterära sällskapet Poets’ Corner. Malm blev fil.kand. 1922 och fil.lic. 1928. Året därpå gifte han sig med kulturjournalisten Eva Monica Alkman, dotter till tidningsmannen och översättaren Edvard Alkman. Paret fick 1931 sonen Johan, som skulle bli översättare, främst från slaviska språk. Einar och Eva Malm skilde sig 1935. Som omgift kom hustrun att heta von Zweigbergk, och det var under det namnet hon blev känd som journalist och barnboksförfattare.
Einar Malm debuterade som poet redan under studentåren med den egenutgivna samlingen Blodets oro (1920). Längre fram fångades han upp av Norstedts. Han räknas som en av våra främsta skärgårdsskildrare. Sedan barndomen hade han regelbundet vistats på släktgården Håtö i Roslagen, och redan som ung hade Malm insett att skärgårdsidyllen i Roslagen höll på att gå förlorad. Genom sina lokalhistoriska dikter och berättelser propagerade han för bevarandet av skärgården som en viktig del av det svenska kulturlandskapet. År 1955 var Malm med i grundandet av Roslagens konstnärsgille tillsammans med bland andra Vilhelm Moberg och Evert Taube.
Malm skrev manuset till den oerhört populära filmatiseringen av Strindbergs Hemsöborna 1944. Under 1950-talet reste han i Karibien och skrev om den västindiska övärlden.
Som översättare samarbetade Malm gärna med andra. Översättardebuten – schweizaren Theodor Plieviers roman Kejsarens kulier (1930) med sjökrigstema − skedde tillsammans med hustrun Eva. Annars översatte Malm främst från engelska. Några av dessa arbeten gjorde han i samarbete med sin andra hustru Ulfva, född Wiman, med vilken han ingått äktenskap 1936. Malm samarbetade med Louis Renner vid återgivningen av Kenneth Lewis Roberts två voluminösa historiska romaner om Arundel i Maine. Tillsammans med sin tredje hustru Vera Elisabet, född Lund och gift med Malm 1944, översatte han två detektivromaner.
Bland de mer uppburna författarskapen i Malms verkförteckning återfinns Fannie Hurst, av vilken han bland annat översatte tvåbandssamlingen Femtonöresbasar för Bonniers Gula serien 1931. En annan högt ansedd författare som Malm översatte, sannolikt från tyska, var Salman Schnëur, bördig från tsartidens västra Ryssland. Romanen Dnjeprs sång (1946) väckte stort intresse genom sina skildringar av exotiska östjudiska miljöer som utplånats i det just avslutade kriget.
Einar Malm hade ett stort intresse för teater, och för Radioteatern översatte han Eugene O’Neills Blodet ropar under almarna (1951). Översättningen bearbetades för radion av Alf Sjöberg och användes 1963 även av Göteborgs stadsteater. En jämförelse med originalet gör det tydligt att Malm hade vissa problem att levandegöra de slängiga dialogerna, vars jargong ofta överförts endast genom ganska verkningslösa ortografiska ingrepp som att ”är” får bli ”ä” eller ”tjugo” − ”tjuge”.
Bland de ungdomsromaner Malm översatte finns ett längre utdrag ur Moby Dick (1955) och en version av Huckleberry Finns äventyr (1960) som utgavs i Sohlmans klassikerbibliotek och sedan utkom fler gånger på nytt.
Vid sidan av skärgården var Nordamerikas ursprungsbefolkningar ett av Malms återkommande intressen. Han skulle med tiden komma att betraktas som en av landets mer insatta och välformulerade ”indiankännare”, vilket dels märktes i några mer facklitterära översättningar, bland annat en bok om Lewis och Clarks stora expedition 1804–1806, dels i en rad skönlitterära översättningar. Urvalet innehåller flera relativt kvalificerade titlar, som Hervey Allens romansvit om pionjären Salathiel Albine som blir bortförd att leva bland Shawneeindianer. Där finns också några indianberättelser av norrmannen Helge Ingstad.
I en dödsruna i Svenska Dagbladet (21/3 1988) kallade vännen Per Erik Wahlund Malm för ”indianhistoriker, vår kanske främste, och med åren […] allt mer lik en i trä mejslad Sitting Bull”. Einar Malm gick ur tiden i Norrtälje den 11 mars 1988 vid åttiosju års ålder.