Världens författare kommer till oss via översättningar och genom enskilda översättares arbete. I Svenskt översättarlexikon blir översättarna – de som har skapat halva den svenska nationallitteraturen – synliga med biografi, porträtt och verkförteckning. Lexikonet utvidgas kontinuerligt med nya artiklar och är fortfarande under utveckling. I första omgången presenteras avlidna svenska och finlandssvenska översättare.
Den nya databasen har utvecklats på Södertörns högskolebibliotek under medverkan av litteraturvetare, språkhistoriker, översättare och kritiker. Eftersom översättarna är en yrkeskår som av tradition har arbetat i skymundan är artiklarna i Svenskt översättarlexikon ofta resultat av omfattande grundforskning.
Översättarnas materiella villkor är intimt förknippade med vårt lands språkutveckling och bokmarknadens förändringar. Men mycket lite forskning har hittills bedrivits på området. Frågan om översättarnas villkor berör inte bara översättningspraxis och olika källspråks status. Viktigt är också att definiera översättargruppen som en professionell yrkeskår med möjligheter att försörja sig på kvalificerat arbete. En ojämn kamp har förts för att vinna acceptans hos förläggarna för att översättningsarbete kräver en rimlig ersättning.
Sveriges Författarförbunds översättarsektionen har i dagsläget omkring 550 medlemmar. Översättarnas status markeras bl a genom att Svenska Akademien sedan 1953 delar ut ett särskilt pris för utmärkta översättningar och ett Elsa Thulin-pris utdelas genom Sveriges Författarförbunds försorg. Översättaren (och översättarens arvingar 70 år efter hennes/hans död) har i dagens läge upphovsrättsligt skydd för sin egen översättning.
Den utfattige poeten Albert Eriksson var den förste som på ett samlat sätt översatte Friedrich Nietzsche till svenska. Med en mycket bokstavstrogen översättningsmetod åstadkom han svenska versioner av flera centrala filosofiska verk, därtill av flera av Nietzsches dikter.
Koranens främsta funktion i det religiösa livet är att reciteras. För den troende är den arabiska textens högtidliga läsande eller snarare sjungande det gudomliga ordets närvaro på jorden, med den välsignelse som det ger. Likaså är den kalligrafiskt skrivna Korantexten ett heligt föremål. Recitation sker i gudstjänster och vid familjehögtider från födelse till död. Den utförs på klassisk arabiska som den stora majoriteten av världens muslimer inte förstår. Men den ger likafullt upplevelser av skönhet och andakt. Samtidigt har texten också innehåll, som för den troende är i någon mening normativt. Den är föremål för tolkning, översättning, så att dess innehåll ska kunna förstås. Hur ska då texten återges på andra språk? Ska man försöka att förmedla åtminstone något av dess litterära stil? Eller ska man sträva efter att så precist som möjligt komma åt dess betydelser?